En månad passerad!

På begäran av familj och vänner ska detta inlägg handla lite om reflektioner och tankar kring Thailand i allmänhet, samt praktiken vi gör. Vanliga frågor jag får från familj och vänner är frågor så som ”hur är värdet?”, ”hur är människorna?”, ”hur är praktiken, är det som i Sverige?” och ”hur spenderar ni vardagseftermiddagarna?”. Varför ska jag inte dela med mig av detta till er läsare??

Bild från Bang Saen vid kusten.

Vi börjar lätt, hur är vädret? vädret är inget som i Sverige, men det vet nog alla. Temperaturen är nästan alltid mellan 30-33 under dagarna och under nätterna sjunker det till minst 26. Men temperaturen är bara skön, det är underbart och veta att man kan slänga på sig en T-shirt och ett par shorts utan att vara orolig för att frysa, speciellt om man exempelvis ska springa ner en snabbis till seven eleven på kvällen. De jobbiga med vädret då - luftfuktigheten. Luftfuktigheten är bokstavligt talat galen. I alla fall för mig, känns som att man blir svettig så fort man sätter foten utanför ytterdörren. men det är otroligt skönt och jag skulle välja detta väder framför snö alla dagar i veckan. Intressant ämne är nog regnet. Många hemma i Sverige tror att det regnar väldigt mycket. Nej, jag och Veronika har hamnat mitt i regnet kanske 3-4 gånger. Det regnar oftast på natten och vi har inte upplevt några översvämningar. Dock har det varit översvämningar i Pattaya (ca 1 timme ifrån oss) och Bang Saen men mer än så har det inte vart. När de väl regnar här öser det dock ner vatten, vilket jag ändå måste säga är roligt att se. Men Thailand är ju anpassade för klimatet och har brunnar överallt vilket hindrar risk för översvämningar. 

Hur är människorna? väldigt bra fråga. Nu pratar jag endast om de människor jag mött och träffat men vet samtidigt att det finns en mörkare sida av Thailand enligt allt jag hört. Om jag ska dra alla thailändare över en och samma kam; dem är väldigt trevliga och visar mycket respekt. Det börjar redan med att säga hej. När man säger hej så bugar man också i samma veva, främst till äldre personer, vilket indikerar att man visar respekt till individen som hälsningen är riktad till. De på jobbet är hjälpsamma och vill alltid prata med en, även fast de inte kan engelska och då använder de en mellanhand för kommunikation. Veronika och jag får konstant höra hur vackra vi är, speciellt Veronika för hennes hår vilket enligt dem är långt och vackert och detta påpekas nästan varje dag. Dem är inte heller tillbakadragna när det gäller att ge oss mat, desserter, godis etc.

Det roligaste är nog när man går på stan, man har börjat vänja sig vid att människor kollar lite extra då Chon Buri inte är en turiststad, dvs finns knappt några västerlänningar. Sällan syns turister eller västerlänningar och folket brukar ofta säga hej eller försöka starta en konversation. Vi träffade tex en engelskalärare som verkligen ville prata hela vår bussresa vilket var väldigt kul.

bilden är tagen på
centrallaboratoriumets
hematologi-labb.

Hur är praktiken? En månad har nu gått. En kurs har nu gått. Den kurs som är klar heter klinisk kemi. Vi har vart 18 dagar på deras kemi-sektion, 1 dag på hematologi-sektionen och 1 dag på urin-sektionen. vart ska man börja.. Vid kemisektionen har jag och Veronika jobbat nära en handledare som för övrigt är väldigt trevlig och tagit med oss till Bangkok och lite andra ställen.

Handledaren visar i alla fall de vanliga dags-rutinerna i labbet och som vi nämnt innan har vi jobbat med de två stora maskinerna Cobas och Architect samt de andra metoder som finns. De metoder utöver Cobas och Architect är manuella och görs dagligen. Vi kommer göra ett större inlägg kring vårt arbete på mer detaljnivå inom denna vecka så jag kommer endast ta allt översiktligt. Tillbaka till ämnet - Handledaren visar oss de dagliga rutinerna och förklarar vad det är dem gör. Här kommer då kruxet för oss och involverar engelskan. De är bra på att förklara vad det är dem gör men varför?, hur? osv är lite svårare att komma fram till. Vid de här läget har vi lärt oss att det nästan är lönlöst att ställa följdfrågor vilket bara förvirrar handledaren/arbetarna. Vi får självklart plugga extra på egen hand. Men för att vara ett icke engelsktalande land är jag på det hela taget nöjd. Vi har sett mycket som man inte får tillfälle att se i Sverige. Detta gäller mest de manuella metoderna på kemi-sektionen men främst de två sista dagarna under kursen där vi varit på hematologi- och urin-sektionen. Vi lyckades se lite parasiter och liknande som skulle vart väldigt sällsynta att se i Sverige vilket både jag och Veronika är glada för. 

Hur spenderar vi eftermiddagarna? bra fråga, det är väldigt olika. Det beror mycket på hur våra arbetskompisar arbetar, Dvs om de jobbar övertid eller inte. De arbetar nämligen inte i skift som i Sverige, utan de jobbar så kallat övertid vilket kan leda till att de arbetar den normala arbetstiden 08:00-16:00 + nattpass 16:00 - 08:00 dagen därpå + 08:00 - 16:00 som de vanliga passet. alltså jobbar de vardagsövertid 32 timmar. Krockar detta är de vi på egen hand som får hitta på något. de blir ofta att vi åker in till shopping-centrumet där de har Starbucks för att njuta av en kopp kaffe, men ibland åker vi till stranden, tar en promenad, åker till den stora livsmedelsbutiken i närheten etc. Har vi planer med arbetskompisar blir de ofta mat. Innan maten brukar de ta oss till något fint ställe där vi exempelvis kan se papegojor, apor, solnedgången etc.

Hur är maten? Det stora samtalsämnet när det gäller Thailand. Redan innan såg jag väldigt mycket fram emot maten. Jag gillar ris, räkor och wok väldigt mycket. Nu, efter 1 månad, kan jag nog inte låta lika entusiastisk. Thaimat består av ris eller nudlar. That’s it! lite har man tröttnat, men det gör bara att vi passar på att käka annorlunda så fort vi ser någon möjlighet. Är maten god? absolut, utan tvekan. Min favorit som funkar alla dagar i veckan är fried ris med kyckling, supergott! Maten involverar mycket skaldjur/fisk, gris och kyckling. Passar mig perfekt. Desto svårare att hitta vegetarisk mat (konstigt nog). Som tur är har vi de 2 kommande veckorna någon typ av festival vilket består av att vegetarisk mat står i centrum. Begär man vegetarisk mat hämtar de ofta en sallad och nudlar vilket är tråkigt. slutsats för maten: 10/10 om man äter kött, 9/10 om man är vegetarian. missförstå inte mig nu, man kan absolut hitta vegetarisk mat som är magisk. maten brukar ofta avrundas med efterrätt. Vid luncherna är det nästan 100 % garanti att jag springer och köper mango! Dem har ju lite stånd som säljer diverse mat, men det bästa enligt mig är fruktstånden. Du får en påse med tex mango, vattenmelon etc, och en pinne att äta med. Hur gott som helst!!

En sak som jag också vill ta upp är allt man får höra om magsjuka osv. Jag har verkligen tänjt på gränserna och köpt kall mat, mat som legat framme, is etc. Jag har ändå lyckats hålla mig undan några krångligheter vilket är super. 

bild på en "red van"

Hur är de att ta sig runt i Thailand? Det finns många olika transportmedel här i Thailand. Det finns 3 olika transportmedel inom Chon Buri. Det, utan tvekan, mest populära är att ta sig runt via red vans (heter egentligen songtaews). De är som ni kanske sett i filmer, röda bussar som åker specifika rutter. Vi har endast använt den som åker genom hela Chon Buri och slutar sin rutt nere vid Bang Saen (stranden). Man hoppar på, chauffören kör, Du ringer på en ringklocka när du vill av och du betalar ca 10 baht (cirkus 2,5 kr) per 5 kilometer tror. För att åka till slutdestinationen (Bang Saen) betalar vi 20 baht och vi har aldrig haft problem med detta transportmedel. Det är också väldigt vanligt att man hoppar på en moped, men som vi har fått reda på, är det väldigt farligt att ta dessa då de flesta olyckor sker med mopeder. Men det positiva är att mopederna åker förbi all trafik och kommer alltså fram snabbare. Det finns hur många mopeder som helst och de flesta kör utan hjälm. Det tredje alternativet är tuck-tuck. Det ska finnas i Chon Buri men jag har inte sett några, även fast jag inte heller letat. Tuck-tuck har vi i alla fall åkt i Bangkok. Tydligen finns det i alla fall två typer, en som ägs av staten och är lite dyrare samt andra som är privatägda och kostar lite mindre. Tuck-tuck är billigt om man ska åka korta sträckor och det är väldigt kul att uppleva, men vid längre sträckor blir det lätt dyrt. Vi har dock fått höra att de brukar pressa upp priserna om kunderna är turister, men detta är inget vi upplevt.

För att ta sig mellan städer finns det mini-bussar som åker väldigt ofta. De kostar 100 baht att åka från Chon Buri till Bangkok och det är enkelt att ta denna buss. Problematiskt är det dock om man vill ha en buss på kvällen. Man måste då ta sig till en bussdepå och beställa en buss samt sitta och vänta i en timme.

För övrigt finns det sky-rail, BTS (ungefär sm tunnelbanan i Sverige) samt bussar i Bangkok men det tar vi en annan dag :)

Jag hoppas detta inlägg var intressant och nya, intressanta inlägg kommer strax upp :)

Bästa hälsningar Robert!